Postoperativt illamående och kräkningar (PONV) besitter länge varit ett avgörande problem inom anestesi samt intensivvård. Faktum är för att detta problem är detta som mest oroar flera patienter inför deras förestående anestesi. I det preoperativa samtalet är det ofta oro för postoperativt illamående som patienten först tar upp. Det är demonstrerat att valet av anestesiteknik är av betydelse till uppkomsten av PONV liksom förekomst av en rad olika riskfaktorer jämte vilken typ av kirurgi liksom är aktuell. PONV kunna i viss mån förebyggas genom administration av en eller flera antiemetika peroperativt. Inhalationsanestesi ger betydligt mer PONV jämfört med intravenös anestesi, däremot är detta inte visat någon central skillnad mellan desfluran samt sevofluran. Incidensen av PONV ligger runt %, inom vissa grupper ända upp till 40 %. Användningen av lustgas ger ökad risk för illamående. Blodtrycksfall, bradykardi och hypoxi förmå utlösa illamående och kräkningar lik
Intravenös anestesi TIVA/TCI utgåva 2
INTRAVENÖS ANESTESI
Intravenös anestesi (TIVA/TCI) innebär en komplett anestesiform hanterad enbart med intravenösa läkemedel utan inhalationsanestesimedel. Anestesiformen styrs normalt helt samt hållet med infusionspumpar dock doseringen kan kompletteras tillsammans manuellt givna doser från intravenösa läkemedel vid behov. Tekniken beskrivs ingående nedan. De läkemedel som används ger sömn, hypnos samt analgesi vilket tillsammans ger fullgod anestesi. Vid intravenös anestesi delas läkemedelstillförseln vanligen upp i två faser, induktionsdos och underhållsdos. Läkemedlen ges intravenöst med upphöjd noggrannhet i infusionspumpar liksom ställs in för TIVA-teknik eller TCI enligt förprogrammerade protokoll. Oftast används ett kombination av propofol samt remifentanil men flera olika varianter finns tillgängligt.
Intravenös anestesi ger en styrbar samt välbalanserad anestesi som ger möjlighet för patienten mot ett snabbt uppvaknande tillsammans ringa resteffek